martes, 10 de noviembre de 2020

Kristina Lugn (1948, Tierp / 2020, Estocolmo, Suecia)

 

 

UNA VENTANA PANORÁMICA   



Te será dada una 
ventana panorámica 
en manutención infantil. 
El cielo estrellado será 
la pared empapelada de tu sala 
y Mozart escribirá la música. 
 
Te será dada una casa
que te ame.
Te será dado un sentido
para el humor.
Y de Strindberg
sus obras recopiladas.
 
Y todos mis nietos.
Mi regalo para ti
es que hables muchos
idiomas y soportes todo
tipo de clima.
Tendrás buen
contacto con el suelo y
una buena altura del techo
con estuco.
Obtendrás una vida en que
se te perdona todo.
 
Claro de pensamiento serás.
Y fuerte en sentimiento.
Podrás divertirte.
Todo esto está contemplado en
el seguro de hogar.
Podrás vivir en paz.
 
Mi pensión alimenticia
para ti es que nunca
jamás dejes 
de esperar.
Tendrás un corazón valiente.
Y un intelecto audaz.
 
Y buena valoración.
 
En quien confíes
jamás soltará tu mano.
Mi regalo de navidad para ti
es que si caes
los seres humanos
se alegren al ayudarte
a levantarte.
 
Una sonrisa amistosa
atravesará
todo tu viaje.
Conseguiré un boleto gratis
enviado desde
mi soledad.
No esperes
heredar absolutamente
nada de mí.
Puedes quedarte con
todo el dinero.
 
 



DU SKA FA ETT PARANOMAFÖNSTER




Du ska få ett
panoramafönster
i barnbidrag.
Stjärnhimlen ska vara
din vardagsrumstapet
och Mozart ska skriva musiken.
 
Du ska få ett hem
som älskar dig.
Du ska få ett sinne
för humor.
Och Strindbergs
samlade verk.
 
Och alla mina barnbarn.
Min present till dig
är att du ska tala många
språk och tåla all
slags väderlek.
Du ska få god
markkontakt och
svindlande takhöjd
med stuckaturer.
Du ska få ett liv som
förlåter dig allt.
 
Klar i tanken ska du vara.
Och stark i känslan.
Du ska få ha roligt.
Allt detta står i
hemförsäkringen.
Du ska få vara ifred.
 
Mitt underhållsbidrag
till dig är att du aldrig
någonsin kommer att
sluta hoppas.
Du ska få ett modigt hjärta.
Och ett dristigt intellekt.
 
Och ett gott omdöme.
 
Den du litar på
släpper inte din hand.
Min julklapp till dig
är att om du faller
så ska medmänniskorna
glädjas åt att
få ta emot dig.
 
Ett vänligt leende
ska gå genom
hela din resa.
En frisedel ska jag
sända från
min ensamhet.
Du ska inte få
ärva någonting
alls av mig.
Men du ska få
alla pengarna.



Fuente: La lilébula vaga
Traducción: Aleisa Ribalta
Enlace: La Otra
 
(Tomado de El Poeta ocasional)

 

No hay comentarios:

Publicar un comentario